Jag tänker ofta på det där med att lyssna.
Vi människor har så många åsikter, tankar och känslor – och ibland vill vi alla få säga vårt, snabbt, tydligt, högt. Men det finns något särskilt värdefullt i att vänta lite. I att låta andra tala färdigt, att lyssna utan att genast svara.
Det är när vi lyssnar som vi börjar förstå.
Det är när vi förstår som våra ord kan få mening.
Att säga något meningsfullt – något som landar hos andra – kräver ofta att vi först varit tysta en stund. Att vi hört, känt in, och låtit andras berättelser sjunka in.
Det var också något Nelson Mandela lärde sig som barn.
Att verklig styrka i ledarskap – och i vänskap – börjar med att lyssna på riktigt.